Åbo Nations logo

ÅBO NATION

Symboler

SYMBOLER

Fanan

“Vid den första sommarfesten år 1907, som började på Börsen i Åbo den 5 juli, invigdes en av kvinnliga nationsmedlemmar och f.d. sådana till nationen förärad fana. Fanan upptogs på vitt fält Finlands, Åbo och Ålands vapen jämte devisen ‘Pro rediviva Fennia’.” (ur ÅN:s historik 1906-1956 av R. Jansson)

Denna fana prydde nationen fram till årsfesten år 1931 då en ny vacker fana donerades av nationens damer. Den upptar Finlands vapen samt Åbo, Björneborgs och Ålands vapen i de heraldiska färgerna på vitt siden. Sedan dess har nationen fått ytterligare tre fanor i sin ägo.

Fanan bärs av nationens fanbärare på högtidligheter inom universitetet samt pryder festsalen i samband årsfesten i mars.

Nationsbandet

Traditionen med akademiska band som bärs över axeln nådde Finland via Estland på 1910-talet. Med banden bekräftar man sin tillhörighet i en akademisk organisation eller grupp. I vår högskolevärld är det studentkårer, nationer, ämnesföreningar och gillen som bär band. Vem som får bära band samt när och hur de bärs står i nationens stadgar eller ordningsregler, men här nedan ger vi dig en snabblektion.

Åbo Nations band är i färgerna mörkblått, guld och silver. Tre millimeterbreda streck av guld/silver ligger på mörkblått botten, och tre millimeter breda guldstreck är invävda i kanterna. Bandet bärs utav civis, dvs. en av nationen godkänd medlem, äldre medlem eller hedersmedlem. Bandet kan också bäras av medlem från en annan studentförening, då endast tillsammans med den egna föreningens band som alltid bärs överst.

Nationsband bärs vid årsfester, officiella nationssitsar samt vid representation. Bandet kan bäras till frack och långklänning, men också till kostym (över västen och slipsen, eller vikt över vänster rockuppslag) och kjol. Herrar bär antingen ett längre band runt kroppen eller en bit band under frackvästen tvärs över bröstet. Herrar bär bandet över höger axel ner mot “svärdet”, som män förr i tiden bar på vänster sida. Damer bär bandet över vänster axel. Damer bär ett längre band som går runt hela kroppen, men en senare och idag mer vanlig tradition, är en rosett för att undvika att bandet bärs på bar hud. Nationers rosetter bärs alltid på vänster sida.

OBS! Nationsband får inte under några som helst omständigheter bäras på halare! En nationsmedlem som ertappas med att skända bandet på detta vis riskerar att förlora sitt medlemskap, även om bandet inte är den egna nationens. Etiketten påbjuder dessutom en representant från en annan nation att avlägsna ett nationsband från en halare och anmäla detta till vederbörandes kurator.

Åbo Nation ordnar två tillfällen per läsår då nationsband utdelas till cives; i samband med firandet av självständighetsdagen (6.12) samt vid årsfestens sillfrukost i mars. Nationer och andra föreningar delar också, vid givet tillfälle, ut band till vänföreningars representanter, festgäster och som ett hederstecken till personer som gjort en betydelsefull insats för föreningen.

OBS! Det är en hederssak att få bära andra föreningars band eller färger, så när du gör det, kom ihåg att bära banden så att de heraldiska färgerna ligger rätt. Vanligtvis utgör de mörka färgerna botten och skall således ligga nederst. Är du osäker, ta reda på hur det ska vara eller låt hellre bli att bära bandet än att bära det fel.

Traditionen påbjuder att cives får bära sammanlagt tre band eller rosetter vid givet tillfälle. Herrar bär den egna nationens band överst, sedan maximalt två andra band. Då herrar bär långt band över höger axel, får han tillägga maximalt två andra band över bröstet. Har herren ett studentkårsband bärs det överst/långt, därefter den egna nationens band.

Damer bär antingen den egna nationens band runt kroppen eller som rosett. Bärs bandet som rosett ligger det överst tillsammans med maximalt två rosetter på vänster bröst. Bärs bandet runt kroppen kan damen lägga till maximalt två rosetter på vänster bröst, överst ligger då det mer “relevanta” bandet för tillställningen. Har damen ett studentkårsband är det det bandet som är överst, alternativt det långa vid vilket de andra banden fästs. Vissa föreningars ordningsregler avviker från rådande kutym, t.ex. teknologer bär band och rosetter på höger sida. Är du osäker, fråga din kurator.

OBS! Det anses ohövligt att herrar bär en s.k. “platta” med många band i frackens bröstficka eller att damen trugar hela sin kollektion av rosetter på sitt långa band eller på festdräkten. Det här är oseder som förekommer vid en del av våra finlandssvenska föreningar, men bör undvikas i nationssammanhang.

Förutom det smala nationsbandet bär marskalkar och pedeller vid givet tillfälle ett bredare marskalksband med nationens färger. Detta bärs vid högtider då nationen representeras med fana, t.ex. vid årsfester, universitetets årsdag, floradagen eller i fackeltåget på självständighetsdagen. Marskalkarna assisterar då fanbäraren som fanvakter. Då nationens fana bärs tillsammans med Finlands flagga kompletteras marskalkarna med två cives som bär ett brett blå-vitt band över bröstet.

Förtjänsttecknet

Nationens förtjänsttecken tilldelas aboenser som särskilt aktivt deltagit i nationens verksamhet. Tecknet instiftades i samband med årsfesten år 1931 under inspektor Julio Reuter och kurator Ruben Jansson. Förtjänsttecknet bär den vita aboensiska liljan i vit emalj omringad av en förgylld lagerkrans. Märket bärs på bröstet eller på nationsbandet i samband med festligheter.

Aboensiska liljan

I historiken från 1956 skriver Ruben Jansson: “Hösten 1922 instiftades ett hederstecken, Aboensiska Liljan vars statuter stadsfästes den fjärde december. Detta hederstecken är det mest förnäma och utgörs av en bourbonsk lilja i vit emalj och guld med Åbos stads heraldiska A på gördeln, och tilldelas en nuvarande eller f.d. medlem av Åbo Nation och svensksinnad f.d. medlem i Västfinska Avdelningen, vilken ådagalagdt utomordentliga förtjänter om Åbo nation, och redan under den tid han aktivt till Universitetet, för sin nation visat särdeles varmt intresse”.

Aboensiska liljan, som är nationens högsta förtjänsttecken, bärs i nationsband runt halsen och har hittills utdelats till följande aboenser:

1922 Inspektor emeritus, prof. M.G. Schybergson (N:o 1)

1923 Kurator emeritus, professor Bruno Lesch (N:o 2)

1924 Kurator emeritus, fil.mag. Axel Grönvik (N:o 3)

1925 Kurator emeritus, doktor Jarl Sarén (N:o 4)

1928 Kurator emeritus, doktor Erik Såltin (N:o 5)

1929 Kurator emeritus, doktor Olof Leineberg (N:o 6)

1931 Inspektor emeritus, professor Julio N. Reuter

1931 Skattmästare Paul Gauffin

1936 Kurator emeritus, fil.mag. Ruben Jansson (N:o 9)

1946 Kurator emeritus, docent Gunnar Fougstedt (N:o 10)

1956 Kurator emeritus, forst.mag Stig-Björn Sandberg

1956(?) Skattmästare, fil.mag. Per-Erik Blomberg

1961 Kurator emeritus, med.lic. Berndt-Johan Procopé (N:o 6)

1964 Kurator emeritus Per-Johan Lindholm (N:o 5)

2006 Kurator emeritus Tord Elfving

Våra liljor idag:

1966 Kurator emeritus, vicehäradshövding Henrik Estlander (N:o 7?)

1986 Kurator emeritus Kjell Hägglund (N:o 4)

1993 Kurator emerita Rea Hagner

1993 Kurator emeritus, fil.lic. Mikael Reuter (N:o 6)

1996 Kurator emeritus Jan-Mikael von Schantz

2003 Civis Pekka Tuominen

2003 Kurator emerita Hanna-Leena Halsas-Forsblom

2006 Civis Stefan Eriksson

2018 Kurator emeritus Leo Gammals

Aboensiska liljan utdelas på livstid, vilket säkerligen kan tolkas ur ovanstående förteckning. Eftersom liljorna till sitt antal är endast tio, är det således först på senare tid som det har blivit aktuellt att förära även senare generationers förtjänstfulla aboenser med detta tecken.

Valdemar

Nationens husgud heter Valdemar. Han är skapad utav bildkonstnären Felix Nylund och hette ursprungligen Gunnar. Ve och fasa, tänker du kanske. Men slappna av och läs historien om vårt kära barn.

I boken “Felix Nylund – liv och verk” (sid 32) läser vi att Nylund hade en serie utställningar i Paris då hans och hustrun Fernandas son föds och får namnet Gunnar. Citat ur boken:

“I slutet av sommaren modellerade Nylund ett porträtthuvud av Gunnar vid tre månaders ålder. Den lilla skulpturen hör till hans mest uppskattade arbeten. Fernanda Nylund tyckte att Gunnar liknade sin far med hans ögon, näsa, mun och färger. Nylund kan inte ha undgått att se Meuniers barnbyster, Bourdelles porträtt av en nyfödd eller t ex Rodins barnporträtt på den s.k. Helvetesporten. Bekant var  säkert också med Willumsens barnhuvud på familjevasen från 1891, bara för att nämna några exempel på tänkbara inspirationskällor. “Gunnar tre månader” är dock ett mycket självständigt arbete och ett mästerligt prov på Nylunds tidiga porträtteknik. När porträttet 1909 ställdes ut på Den frie Udstidling i Köpenhamn, skrev den danska konsthistorikern Francis Beckett att Nylund med barnbysten av brons med dess stora nakna kranium lämnat det säkraste stycke formbyggnad man finner på utställningen och att man genom arbetet påminns om egyptiska diorithuvuden från den saiska perioden”.

Gunnar tre månader existerar dock i hela åtta exemplar, sex i brons, ett i terrakotta och ett i gips. Bronsversionerna är gjutna av L. Rasmussen i Köpenhamn år 1910. Av dessa påstås Valdemar vara det andra. Valdemar donerades till Åbo Nation av dir. John Petterson år 1911.

Valdemar – aboensens beskyddare

Valdemar är nationens husgud.

Han vakar över kupol’n, ser varje ljus, hör varje ljud.

Han har en bister uppsyn, tyngd av tanke och bragd.

Ja, vår Valdemar är både tekniskt och filosofiskt lagd.

När beane honom i Pontifex Maximus händer ser,

de ner på sina bara knän beger.

Tänk att få röra vid honom och kyssa hans panna –

att få bli den aboens som Valdemar aldrig förbannar!

Nittio år har gått sen Du kom till nation,

o, Valdemar, liten och gyllene brun.

När Felix Nylund i graven sig vänder,

han vet att Du hos oss är i trygga händer.

Q Leo Gammals, 2001

bostäder Bostäder
underföreningar Underföreningar
fester Fester
vännationer Vännationer
historia Historia
styrelse Styrelse